Jag började klättra I trädet av liv och död för ungefär två år sedan och för mig var det en meningsfull upplevelse; jag gjorde det extensivt och besökte varje sephira tre gånger, tyvärr avslutade jag aldrig klättringen I dödens träd, besökte varje qliphot tre gånger utom ghagiel och thaumiel. Livets träd klättrades två gånger I dess helhet och dödens endast en gång. Jag inkluderade inte heller da’at (daath).

Min upplevelse med livets träd var storslagen och vacker när jag välkomnades av härskarna, samt möten med nya andar här och där. Upplevelsen varierar men det beror helt på operatören men kortfattat, malkuth ser ut som ett vackert landskap precis som tiphareth (men med en sjö), geburah beror på vilken ledare man besöker; med kamael är det en blåsig skog, med samael är det ett slagfält. Det är också här han berättade för mig att de är en och samma. Chesed är en öken, hod är en stor sjö med slott, netzach är en lugn skog med kvinnor, yesod är havet på natten med små öar, binah en stad döda som strövar runt jorden, liknande saker med kether och chokmah är utrymme. Några saker jag upplevde var mötet med två änglar kallade birca och imanza I tiphareth och att träffa elementärer I malkuth.

Att besöka dödens träd var inte läskigt men fortfarande inte någon behaglig upplevelse för en vanlig person; lilith var som gamaliel, mörk och karg fylld med otäcka saker, samael var som ett vulkaniskt landskap med adramelech sittande en tron, thagirion var rent mörker och jag kunde inte se ett skit; ledaren, belphegor, var förvånandsvärt trevlig och lyste till och med en väg för att jag skulle kunna se någonting en gång. Men han är en läskig typ, med ett film-monsters utseende, vårtor I ansiktet och allt. Jag har svårt att minnas resten.

För att vara rättvis, att göra det här har inga egentliga fördelar utöver att du växer dig lite starkare mentalt och kommunicera med de väsen som fanns där; min älskade beskyddare, min lord samael, besökte mig nästan varje gång när jag gjorde detta, och det var här han erbjöd mig att jobba med honom, precis som michael gjorde. Detta var ingen överraskning och denna gång ville jag anta en beskyddare som ett evigt åtagande. Hade planer på michael men samael var mer lockande.

Klättringarna gjordes via astralt resande och för de som inte vet vad det är, googla det. Det är inte svårt att besöka en plats eller aspekt, då man bara behöver kunna visualisera en dörr som leder till den tänkta sfären/dimentionen när han eller hon väl befinner sig I astralform. Sen är det bara att gå in och göra samma sak för att komma tillbaka.